Med värme, omtanke och beredskap som ledstjärnor vill Hyringa bygdegårdsförening skapa en trygg plats för hela bygden. Tack vare stöd från Åse Viste Fonden kan nu den lilla bygdegården bli en livlina vid långvariga elavbrott och kriser – en plats där gemenskapen växer, även när strömmen slocknar. 

För många i Hyringa och Längnum med omnejd är bygdegården hjärtat i bygden. Här spelas boule på måndagar, och när kylan biter flyttar deltagarna in för en omgång kortspel. Här håller 4H sina aktiviteter, föreningar har möten, och privatpersoner hyr lokalerna för bröllop, dop och kalas. 

– Det är här folk träffas. Bygdegården är grunden för gemenskapen. Hade vi inte haft den här platsen, hade vi inte lärt känna varandra på samma sätt, säger Maud Hyrefeldt, ordförande i föreningen sedan 2020. 

Med engagerade styrelseledamöter och medlemmar och en levande verksamhet året runt, har bygdegården blivit en självklar samlingspunkt för både vardag och fest – men nu också för trygghet. 

Från samtal till handling – idén som växte till ett beredskapsprojekt 

Det var efter ett samtal med Johan Gillgren från Studieförbundet Vuxenskolan och efterföljande styrelsemöte hösten 2023 som tanken väcktes: kunde bygdegården spela en roll även vid en kris? 

– Johan kom till oss och berättade om ett projekt för att stärka beredskapen på lokal nivå. Då kände vi direkt – det här kan vi inte säga nej till. Det är vårt ansvar att ta tag i, säger Maud. 

En inbjudan skickades ut till bygden, och responsen lät inte vänta på sig. 

– Redan på första träffen i januari kom över 30 personer. Det var fantastiskt! Alla bidrog med tankar, erfarenheter och berättelser – om tidigare strömavbrott, svåra vintrar och hur man klarade sig förr. Det blev en riktig gemenskapsresa, berättar Maud med ett leende. 

Totalt hölls fem träffar under våren – alla med god uppslutning och stort engagemang.  

Från ord till verklighet – bygdegården rustas för kris 

Målet var tydligt: bygdegården ska kunna fungera som en trygg plats dit människor kan komma för värme, vatten, möjlighet att laga mat och samvaro när elen försvinner. 

– Vi började med att lista vilka behov som är viktigast och kom fram till att värme, vatten, mobilladdning, matlagningsmöjlighet, toalett och enklare sjukvård var grunden, berättar Maud. 

Steg för steg har föreningen planerat, budgeterat och investerat. Idag finns en ny vattenpump kopplad till brunnen, en vedeldad kamin som ska värma lokalen, reservkraft med elverk och omkopplare, gasolutrustning för matlagning och disk, och sjukvårdsmaterial för enklare skador. 

– Vi har till och med dunkar, baljor, grytor och diskställ – allt man behöver för att klara sig en tid utan el, säger Maud stolt. 

Ett stöd som gör skillnad 

För att kunna genomföra satsningen sökte föreningen stöd ur Åse Viste Fonden – och beskedet kom snabbt. 

– Vi skickade in ansökan i slutet av april och fick positivt besked redan i början av juni. Det betydde jättemycket. Fonden är verkligen vår livlina. Vardagskostnader klarar vi med våra egna aktiviteter, men så fort man vill utveckla något nytt behövs den hjälpen, säger Maud. 

Trygghet, gemenskap och framtidstro

Att rusta bygdegården handlar inte bara om beredskap – det handlar lika mycket om att skapa gemenskap och trygghet. 

– Det känns skönt att veta att vi är förberedda om något skulle hända, samtidigt har det här arbetet svetsat oss samman. Vi känner en stolthet över att vi hjälps åt, att vi gör något viktigt tillsammans, säger Maud. 

Engagemanget i bygdegården har alltid varit starkt. Medlemmarna delar på arbetet med att vara vaktmästare, klippa gräset, vårstäda tomten och underhålla byggnaderna. Under året ordnas julgransplundring, valborgsfirande, fikakalas och grillkvällar. Årets höjdpunkt är den populära julbasaren som samlar bygdens invånare i alla åldrar. 

– Engagemang föder engagemang. En aktiv bygdegård är roligare att vara i än en som står tom. Och varför åka långt bort när man kan umgås med trevliga grannar alldeles nära, säger Maud. 

Blicken framåt 

Nästa stora projekt är renovering av köket och taket – båda från 60–70-talet. Kostsamma, men nödvändiga satsningar för att fortsätta vara den trygga, levande plats som Hyringa Längnums bygdegård är idag. 

Och när Maud får frågan vad hon vill säga till andra bygdegårdar som funderar på att stärka sin beredskap, kommer svaret snabbt: 

– Börja med en studiecirkel. Det är ett jättebra sätt att jobba. Alla får komma till tals, dela erfarenheter och idéer. Det blir både roligare och mer givande när man tänker tillsammans.