När många i 80-årsåldern väljer att söka sig till serviceboenden går Gunnel, 83 år, åt motsatt håll. Efter att ha bott många år i en lägenhet i centrala Grästorp har hon packat väskorna och förverkligat en dröm: att få bo på landet bredvid sin dotter.

För två decennier sedan köpte Gunnel en gård i bröllopspresent till dottern Annika och hennes man. Intill tomten stod ett litet torp, övergivet sedan 1985. Där föddes en tanke: tänk om hon själv en dag skulle få bo där, nära barn och barnbarn.

När Gunnel senare gick i pension tog hon ett första steg mot familjen och flyttade från Löddeköping till en lägenhet i centrala Grästorp. Lägenheten blev snabbt en naturlig samlingsplats.

– Barnbarnen sprang ofta förbi efter skolan, ibland till och med råkade dom kika förbi under gympan för att norpa en muffins eller två, berättar Gunnel och ler.

NÄR SERVICEBOENDET NÄRMADE SIG STÄLLDES EN VIKTIG FRÅGA

Med åren började Gunnel fundera på serviceboende. Samtidigt kände dottern Annika en oro.

– Hon var mycket ensam, och jag kände att jag behövde ringa henne varje dag – särskilt efter ett blodsockerfall som först misstogs vara en stroke.

När platsen på serviceboendet närmade sig vågade dottern Annika ställa den avgörande frågan:

– Mamma, om du fick välja helt fritt, vad vill du egentligen?

Svaret blev starten på en stor förändring. Gunnel ville uppfylla sin gamla dröm om livet på landet.

Det gamla torpet gick tyvärr inte att renovera eftersom det var k-märkt, men i stället byggdes ett modernt litet hus av containrar – 48 kvadratmeter, tre rum och kök. Ett flexibelt boende där Gunnel kunde få allt det mysiga hon drömt om.

ETT NYTT LIV – SOLBRÄND, PIGGARE OCH 10 ÅR YNGRE

Flytten till landet förra året blev en total vändning.

– Jag har fått massa nya arbetsuppgifter här ute, och det gör mig piggare, säger Gunnel.

– Jag rastar hundar, fixar vatten till hästarna, hämtar posten och pysslar med huset. Jag går och smågrejar hela tiden. Blir jag trött så tar jag en paus och sedan fortsätter.

Dottern Annika har märkt en tydlig förändring:

– Det är första gången på 20 år jag sett henne så solbränd och fin. Hon är ute mycket mer. Det känns även som hon blivit tio år yngre.

Till och med hästarna, som Gunnel tidigare haft stor respekt för, klappar hon nu och pratar med.

Trots att de bor grannar är balansen viktig.

– Vi springer inte ner varandra. Det är två hushåll, och vi respekterar när den andra vill vara ensam, säger Annika. Gunnel trivs med att rå om sig själv, rensa ogräs, sopa gårdsplanen, sticka, läsa och inreda sitt lilla hem.

– Jag gör det jag orkar, och sedan tar jag det lugnt, ler hon.

DEN STORA UTMANINGEN: ALLA SAKERNA

Den mentala omställningen gick bättre än väntat. Det svåra har varit något helt annat, att rensa bland alla saker.

– Min mamma har en relation till allt. Hon ville ta med allt, säger Annika och skrattar.

En container står fortfarande på tomten, full med minnen som ska gås igenom i lugn och ro.

”MAN MÅSTE VÅGA”

När Gunnel ser tillbaka är hon glad att hon vågade.

– Drömmen har funnits så länge. Till slut måste man bara ta steget. På landet har hon fått en ny vardag. En som gör henne både starkare, gladare och mer levande. Vi gör massa kul, berättar Annika. Just nu tränar vi tex på att ta selfie’s tillsammans och skrattar gott åt de knasiga fotona vi får till, tillägger Annika.